Självkörande fordon och framtidens säkerhet: möjligheter, risker och varför strukturerad cybersäkerhet behövs

Självkörande fordon har på kort tid gått från testbäddar och pilotprojekt till ett tydligt inslag i tekniklandskapet. I Sverige utvecklar aktörer som Volvo Cars, Scania, Einride och Volvo Group autonoma lösningar för både stadsmiljöer, industriområden och långväga transporter. Potentialen är stor: effektivare logistik, lägre utsläpp, färre olyckor och helt nya sätt att organisera mobilitet.

Samtidigt innebär autonomi en grundläggande förändring av vad ett fordon är. Ett självkörande fordon är inte längre enbart en mekanisk produkt, det är ett komplext digitalt system, fyllt av sensorer, kommunikation, AI-beslutslogik och molnberoende funktioner. Allt som är digitalt är i någon mån sårbart.

Det är här den stora utmaningen ligger: att tekniken utvecklas snabbt betyder inte att tryggheten automatiskt följer med.

Vilket år är alla fordon på Göteborgsgator självkörande?

Autonomi innebär nya möjligheter – men också ett nytt ansvar

Autonoma transporter lovar mycket. De kan göra transporter mer punktliga, drivas mer energieffektivt och frigöra mänskliga resurser. Kollektivtrafiken kan bli mer flexibel, industrilogistik mer precis och godstransporter mer hållbara.

Men för att dessa möjligheter ska bli realitet måste en aspekt tas på allvar från början: säkerheten i de digitala systemen som styr fordonen. Till skillnad från traditionella fordon är autonoma system beroende av konstant informationsutbyte och korrekt tolkning av omvärlden. När fordonen själva fattar beslut blir kvaliteten och integriteten i dessa beslut helt avgörande.

Det betyder att riskbilden inte längre främst handlar om mekaniska fel eller mänskliga misstag, utan om datakvalitet, programvara, nätverk och påverkan från aktörer som med avsikt vill störa systemen.

Varför autonoma fordon är attraktiva mål

För att förstå säkerhetsutmaningen måste man förstå hur självkörande fordon fungerar. De kombinerar data från kameror, radar, lidar och positioneringssystem med avancerade algoritmer som analyserar allt som sker runt fordonet. De kommunicerar med andra fordon, trafiksystem och molntjänster. De uppdateras kontinuerligt för att förbättra beteenden och rätta till sårbarheter. Det gör dem kraftfulla, men också komplexa.

Angripare behöver inte längre ta sig in i fordonets fysiska system. De kan försöka:

• manipulera sensorinformation

• störa eller imitera kommunikation

• utnyttja sårbarheter i mjukvaruuppdateringar

• angripa backend-system som styr hela fordonsflottor

• gå via en underleverantör i mjukvarukedjan

Autonoma fordon är helt enkelt en del av ett mycket större digitalt ekosystem. En attack behöver inte riktas mot fordonet självt för att få effekt. Det räcker att angripa något i fordonets omgivande infrastruktur.

När komplexa system ska fatta beslut själva krävs en annan typ av trygghet

Det finns en viktig princip när vi pratar om självkörande fordon: beslut som tidigare fattades av människor tas nu av mjukvara. Det betyder att om mjukvaran påverkas eller om den data den bygger sina beslut på manipuleras, kan konsekvenserna bli direkt farliga.

Ett fordon kan reagera fel om det får missvisande sensorvärden. Det kan stanna på fel plats, välja fel körbana eller missbedöma situationer. Ett fordon som inte går att uppdatera på ett säkert sätt kan bli osäkert att använda över tid, eftersom sårbarheter då inte kan täppas till. En flotta som är beroende av centraliserad data kan drabbas av breda driftstopp om backend-systemen påverkas.

Det är inte nödvändigtvis de enskilda attackerna som är den största risken, utan kombinationen av dem. Autonoma fordon är byggda för att vara robusta i trafiken, men de är inte immuna mot störningar i sina digitala beroenden.

Varför branschen använder strukturerade säkerhetsramverk

För att hantera den här typen av risker krävs en metodik som tar hänsyn till hela fordonets livscykel. Det är därför internationella ramverk som ISO/SAE 21434 har blivit viktiga. De är inte till för att göra fordonen byråkratiskt tunga, utan för att skapa gemensamma spelregler för hur säkerhet ska byggas in i:

• design och arkitektur

• utveckling

• testning

• leverantörskedjor

• drift och uppdateringar

  
  

Den egentliga vinsten ligger i mindsetet: att arbeta systematiskt och långsiktigt med riskanalys, tekniska skydd, processer och uppföljning. Det handlar om att se fordonet som en del av en större helhet och skydda helheten, inte bara komponenterna.

Det här synsättet kommer bli allt viktigare för transportbolag, kommuner, regioner och andra offentliga organisationer som planerar att införa autonoma fordon i sin verksamhet. Det räcker inte längre att fråga vad ett system gör, man måste fråga hur säkert det gör det.

Det nya ansvaret för operatörer och offentliga aktörer

I takt med att autonoma system skalas upp flyttas en del av ansvaret från tillverkare till operatörer. Transportbolag och offentliga aktörer kommer behöva förstå hur systemen integreras i drift, vilka beroenden som finns och hur incidenter ska hanteras. Det handlar inte om att bli mjukvaruutvecklare men om att ha processer och förmågor som matchar den nya verkligheten.

Tre områden blir särskilt viktiga:

1. Integration mellan fordon och befintliga system

Autonoma fordon måste fungera tillsammans med IT- och OT-miljöer. Det kräver samordning och tydliga gränssnitt.

2. Uppdateringar och övervakning i drift

Eftersom autonoma system förändras över tid behövs strukturer för att ta emot, verifiera och övervaka uppdateringar på ett säkert sätt.

3. Hantering av incidenter och avvikelser

När beslutslogik och kommunikation är centrala funktioner måste man ha beredskap för att hantera fel, störningar och potentiella attacker snabbt.

Det är en utveckling som påminner mer om kritisk infrastruktur än traditionell fordonsdrift.

En rimlig och realistisk framtidsbild

Autonoma fordon kommer inte att ersätta allt i trafiken över en natt. Utvecklingen kommer sannolikt gå stegvis, där vissa tillämpningar växer först: industriområden, hamnar, logistikcenter, särskilda linjer i kollektivtrafik, specifika godsstråk. Men oavsett takt kommer den digitala komplexiteten följa med i varje steg.

Det betyder att de aktörer som börjar arbeta strukturerat med säkerhet och risker tidigt kommer få ett försprång. De kommer kunna ta emot tekniken när den blir tillgänglig – på ett tryggt och förutsägbart sätt.

Slutsats: autonomi kräver mer än teknik – det kräver förtroende

Självkörande fordon kan göra stora delar av vårt transportsystem både smartare och mer hållbart. Men teknikens potential kan bara realiseras om den upplevs som säker och pålitlig. Därför är fokus på cybersäkerhet inte ett hinder för utveckling, det är en förutsättning för att autonoma transporter ska fungera i praktiken.

Standarder och ramverk spelar en roll, men det är arbetssätten och tankesätten bakom dem som gör skillnaden. De organisationer som tidigt förstår hur säkerhet, teknik och drift hänger ihop kommer vara de som formar framtidens mobilitet – inte bara följa den.

Författare

Ida Martinsson, Sales & Marketing, Cyber Instincts

Läs mer om våra tjänster inom fordonssäkerhet.